Skola, persikor, chokladsås och skärgårdsdoktor dag
Jag var jätteglad över att jag började först 10 denna morgon. Det var skönt med en mjukstart på den här veckan som ser flerfaldigt mycket tyngre ut än de föregående efter jul. Jag tror att vi Peffan studerande har blivit bortskämda med korta dagar och sovmornar efter julen;)
Vi började dagen med finska där vi skulle skriva en insändare. Min handlade om att ta tillbaka skolköken till de små skolorna. Det tycker jag faktiskt också att man borde göra! Maten är definitivt gjord med mer kärlek och eftertanke, när den kommer från ett kök där köksorna inte måste springa ihjäl sig för att hinna få klart alla tusen portioner! Vem är det egentligen som har kläckt idén att maten ska komma från centralkök? Bra gärna skulle jag också vilja veta hur mycket pengar som kommunerna i verkligheten har sparat på att ordna matsituationen på detta vis. En annan sak jag skulle vilja veta är hur många köksor som känner glädje över det arbete de har, vare sig de tillverkar maten under enorm stress och press eller om de står och tar emot maten då de kommer. Existerar det arbetsglädje hos dem? Nej, nu blir jag för politisk. Jag vill inte och ska heller inte bli kommunalpolitiker!
Hade föreläsning sista lektionen idag och den var tråååkig! Det var en gubbe som hade varit direktör för KIASMA som var och föreläste och jag förstod inte alls vad han stod där och babblade om. Han berättade om KIASMA, men vad vi skulle ha för nytta av det i vår kulturresa kan jag inte förstå.
Efter skolan gjorde jag och två till ett diskussionsprotokoll över filmen "Döda poeters sällskap". Det var helt skoj då man fick göra det med personer som man trivs med. Det betydde dock att jag inte var hemma förrän typ halv sex, men efter mat och disk började den underbara kvällen!
Kämppisen och jag bestämde oss för att koka en chokladsås och äta persikor, vilket skribenten är ytterst förtjust i! Något annat som skribenten är förtjust i är skärgårdsdoktorn. Så med persikor, chokladsås och tre underbara avsnitt med skärgårdsdoktorn kunde kvällen inte annat än att bli lyckad och skön!
Imorgon är det en ny dag. Den för med sig skola, analys-arbete, simning och förhoppningsvis lite gitarrspel, vilket jag inte hann med idag.
Nu blir det nog snart dags att ta natt. God natt och carpe diem!:)
Jullov!
Det ska bli så skönt att få vila upp sig en månad ungefär! Finns lite saker som måste göras under lovet, men det ska väl gå an. Dessutom kommer vännerna hem och vi kan träffas igen! Yee, kan knappt vänta!:)
Sen får vi inte heller glömma varför vi firar jul. Det är för mig viktigt att komma ihåg att vi firar jul för att Jesus föddes. Han var inte vilken baby som helst.
Tänk på Maria. Hon var gravid och skulle just föda, ändå blev hon tvungen att ge sig ut på en lång resa med Josef för att skattskriva sig. Tänk hur hon måste ha känt det när hon insåg att det var dags! Ingenstans fanns det något rum för dem! Idag skulle det kanske ha kunnat liknas med att sjukhus efter sjukhus vägrar att ta emot henne:"Nej, tyvärr. Vi kan inte hjälpa dig. Vi har inte personal här så det räcker och de salar som vi har till vårt förfogande är tyvärr fulla. Det är nog bäst att ni går vidare. Men god jul på er!" Jaha, gå vidare sa du, men vart? Vi hittar ju ingenstans i denna stad! Vart ska vi gå? Ska det vara närmare att gå till höger eller vänster. Ingen aning, men nu gå vi åt... höger, kanske? Usch, vilken hemsk känsla det måste ha varit.
Som tur var fick de ju till sist sova i ett stall tillsammans med en massa djur. Tur och tur. Var skulle de månne ha sovit om det utspelat sig idag? I ett garage, med fullt av olja på golvet kanske? Så lyxigt! Vad ska nu Maria ha tänkt då ingen ville hjälpa henne och Josef? Ja, inte kan jag tro att hon var så värst glad och lycklig i alla fall. Fast å andra sidan antar jag att det är ganska skönt att få sitta ner från en åsna och gå in i ett stall när man har ridit en hel dag och mer.
Maria hade det svårt då det blev jul och vi får vila ut då det blir jul. Fast först stressar även vi för att förberada allt. Konstigt hur mycket vi tycker borde göras innan det kan bli jul. Så har det alltid varit och jag kan inte säga att jag frångår mängden. Däremot hoppas jag att vi denna jul skulle klara av att på riktigt bry oss om varandra! Det handlar inte om julklappar, det handlar om att Jesus föddes för vår skull. Maria led också för vår skull! Därför ska vi minnas att tacka vår Fader för att han sände oss Jesus så att vi får leva. vad skulle det ha blivit av oss om Jesus inte hade fötts?
God jul till er alla!:)
Min natt
Igår kväll när jag gick och lade mig tänkte jag att oj va skönt det ska bli med en lång natt och sovmorgon. Nå, för det första tog det en evighet innan jag somnade och sen vaknade jag helt plötsligt utan att förstå varför. Vill du veta orsaken? Jo, en granne höll tydligen på och såg på porrfilm mitt i natten. Gissa om jag blev glad att bli väckt av det!? Det var dessutom helt omöjligt att stänga ute ljudena från filmen, så det resulterade i att jag blev sådär smått irriterad och dessutom mådde illa. En fråga för den som vet: Får man se på porrfilm (eller annan film) mitt i natten så att det hörs till grannarna? I hissen där ordningsreglerna finns står det att det inte får förekomma störande ljud efter kl. 22.00. Vad allt ska egentligen klassas som störande ljud?
När grannen hade sett klart lyckades jag till slut somna om, men efter inte så lång tid kom brevbäraren med sin vagn och skramlade ovanligt mycket. Igen var jag klarvaken. Efter en stund somnade jag igen och började drömma. Jag drömde att jag vaknade och var helt övertygad om att jag var vaken. Men när jag såg mig omkring där jag vaknat upptäckte jag att den lägenhet jag vaknade upp i inte var min egen. Jag steg i drömmen upp och vandrade runt i den och började få panik. Inte den blekaste aning hade jag om var jag befann mig och det var hemskt! Som tur var blev jag då väckt av telefonen och kunde konstatera att jag nog befann mig i den lägenhet jag skulle vara i. Men då var jag ju igen vaken eftersom jag hade fått ett meddelande. Jag läste det men iddes inte svara för då skulle jag säkert inte ha somnat om. Nu gjorde jag ju det (somnade om alltså) och vaknade inte igen förrän brevbäraren kom en andra gång. Igen en gång somnade jag om och den här gången fick jag sova ostört fram till att väckarklockan ringde.
Jag hoppas verkligen att det är en lång tid tills jag nästa gång har en sådan här natt igen. det är inte roligt att vakna på morgonen och vara på dåligt humör vilket jag väl får erkänna att jag var. När jag sedan gav mig av för en sväng till stan innan skolan glömde jag pratofonen och fick ta mig upp till sjätte våningen igen. Sen gav jag mig av. jag gick i staden ett bra tag och plötsligt upptäckte jag att jag hade tappat bort mina vantar. Jag hade inte tid att leta efter dem då eftersom jag måste iväg till skolan. Utan vantar var mina fingrar som istappar när jag var framme.
Sen var det dags för mat. Jag bestämde mig för att pröva på korvsås och fick hela 4 bitar korv! En tröst var i alla fall att potatismoset var gjort av riktig potatis och inte på pulver. Sen satt jag på en föreläsning om behaviorismen.
Efter skolan skulle jag och simma med min kämppis. Jag funderade hur jag skulle göra då jag inte hade några vantar och bestämde mig för att jag skulle cykla och hämta ett par nya hemifrån först. Så då gjorde jag det, men det var så kallt att det gjorde ont i fingrarna och att jag knappt kunde röra på dem när jag var hemma. Sen bar det av till simhallen och där skedde inga missöden.
Innan vi cyklade hem igen for jag in i en affär och frågade ifall de hade hittat mina vantar och det hade de! Då blev jag glad!
Tänk så mycket småsaker som kan gå fel på en dag! Det här blev en alltför lång text så nu ska jag sluta.
Hoppas att både du och jag får en bättre natt i natt!:)
Ska jag gråta eller skratta?
Otroligt nog känner jag mig ändå lugn trots att jag inte har kunnat förbereda mig så som jag normalt brukar. Antar att det beror på att alla står i samma skor. Fast en del hann kanske inte alls börja läsa. De tycker jag synd om!
Det blev en annorlunda dag, men en skön en. Var inte tänkt att bli en skön dag, men det är bara att tacka och ta emot!
Nu börjar det bli dags att sova skönhetssömn kan jag tycka... Hjäsp!!
God natt!!
Dagen då jag trodde att jag hade kontroll
Det var en gång en helt vanlig dag på Peffan. Jag började kl 10.15 med redskapsgymnastik och det var egentligen ganska roligt. Efteråt blev det mat och så fanns det några timmar innan nästa lektion att leka fritt. Någongång under denna paus nämde jag att jag tyckte att jag började ha kontroll över skolan. Men tji fick jag!
När vi då hade vår sista lektion kom jag fram till att jag hade missat en inplanerad lekstund. Usch då! Någon hade satt upp en lapp utan att jag hade lagt märke till den. Fast lektanten borde vara snäll så jag tror att jag ska söka upp henne imorgon och reda ut det hela. Då ger hon mig nog en ny lektid så att jag kan få börja leka med de svarta och vita klossarna.
Idag på kvällen lekte jag med min bror, hans bästa kompis och min kompis. Det var roligt. Vet du vad Tronk betyder? Eller vet du att grodor inte får kväka efter kl 23.00 i vissa länder? Det visste inte jag heller, men nu vet jag, tror jag... Eller vad betydde Tronk nu igen? Det tycks faktiskt min lilla hjärna ha glömt... Så synd!
Är det inte lite svårt att förstå vad jag säger idag? Jag kan förstå dig! Nu tror jag det är dags att läsa godnatt saga.
Snipp snapp snut. Så var sagan slut! :)
Höst
Allt det här händer i naturen, men vad händer med människan när det blir höst?
Alla känner vi lite av det här, fast på olika sätt. En del människor älskar hösten med alla färger, medan andra inte vet vad de ska ta sig till när de första löven blir lite gula. Jag ligger väl någonstans där mitt emellan.
För de som älskar hösten, går hösten ut på att vistas i naturen och uppleva den på olika vis. En del älskar att vandra, en del vill försöka fånga hösten på bild och en del njuter av att kura ihop sig i soffan med en kopp te, en bok, en filt och en levande brasa. Det finns all tid i världen. Visst låter det idylliskt? Skönt och mysigt...
Ungefär så här ser det ut för höstälskarna. Men sen fanns det ju de som inte direkt är så förtjusta i hösten. Dags att försöka måla upp deras bild.
Om du har svårt med hösten går tankarna lätt till att det är nu som det igen är dags att börja jobba. Det blir mörkt och det är skrämmande. Inuti människan uppstår kanske en lätt depression pga de tankar som människan bär på. Det blir jobbigt att stiga upp på morgonen och det känns som att det inte fanns något att göra. Förutom att arbeta då... Det går trögt och det är svårt att hitta något att fylla dagarna med. Ingen smickrande bild precis...
Det här är förstås inte hela sanningen, men jag upplever att det i alla fall är en bit av den. Rätta mig gärna om jag har fel!
Hösten är skön för den som älskar den och mindre skön för den som inte gör det. Jag undrar om det inte finns en mening till att vi tycker så olika om hösten? Jag menar, kanske är det tänkt så att de som älskar hösten och får en kick av den ska kunna hjälpa de som inte riktigt vet hur de ska orke med den.
När du är svag är jag stark. När jag är svag är du stark.
Tänk om vi kunde praktisera det här i verkligheten på ett bättre sätt. Då skulle det gå mycket enklare, tror du inte?
Om du är en höstälskare: njut, men dela med dig till de som inte tycker om hösten!
Om du är en som har svårt för hösten: gräv inte ner dig för djupt i dina tankar! Sök upp en höstälskare och låt denne visa dig det som den personen tycker är så underbart med hösten. Vet du? Jag tror det kan smitta av sig om du ger det en chans!
Ta hand om dig!:)
Göra det man borde
Hade finska prov nu på morgonen. Det blev ingen höjdare precis... Får väl förbereda mig på att gå en kurs i finska. Jag hade bestämt mig för att jag efter gymnasiet aldrig skulle gå någon finskakurs mer, men jag blir så illa tvungen om jag ska klara finskan. Surt sa räven om rönnbären!
Varför lär sig vissa finska men andra inte? Jag antar att det är ungefär lika som med matte. En del har igen stora problem med matten. Men varför? Måste det finnas ämnen man inte förstår sig på? Och måste man behärska allt? Det ska inte alltid vara så lätt sägs det, men ändå. Vad är det för vits att läsa ett ämne som bara gör en olycklig och frustrerad? Förklara det för mig på ett vänligt sätt!
Om man nu absolut måste lära sig något som man har svårt med tycker jag att man borde kunna göra det på ett roligt och inte alltför krävande sätt. För hur ska man kunna få motivation att lära sig ett ämne som man själv har börjat betrakta sig som värdelös på? Hur ska man komma ur sin osäkehet så att man vill satsa?
Livet är fullt av frågor som vi söker svar på. Idag finns ingen energi för att söka svar på de frågor jag ställt. Det får lämna till en annan dag:)
Adjö för denna gång!:)
När man egentligen borde gå o lägga sig...
Borde börja packa
Borde läsa papprena jag fått från peffan
Borde ta en kopia av studentbetyget
Borde skaffa underskrifter till studentbetyget
Borde fara ti stan en sväng o skaffa skolmatrial
Borde se till att få ut de sista tackkorten
Borde lämna tillbaka biblioteksboken som ja inte kommer att hinna läsa
Borde också lugna ner mig lite och se allt lite positivare.
Att jag måste börja packa innebär att jag har någonstans att flytta
Att jag måste läsa papprena från peffan betyder att jag har sluppit in till en skola dit jag faktiskt ville
Att jag måste se till att få en kopia av studentbetyget och skaffa underskrifter innebär att jag har fått gå i ett gymnasium och att jag lyckats ta studenten
Att jag måste ta en sväng till stan betyder att jag har tillgång till en bil och att jag inte måste gå till fots
Att jag måste få ut de sista tackkorten betyder att någon har brytt sig om att gratulera mig
Att jag inte hunnit läsa ut biblioteksboken är ett resultat av att min bror har gift sig och jag är verkligen glad för deras skull och jag har på ett vis fått en ny syster
Egentligen har jag ingen orsak att tycka synd om mig själv som du märker. Jag är förvisso förkyld men inte dödligt sjuk tack och lov. Men när man börjar känna sig lite stressad blir de lätt så att man bara ser hindren och alla de "borden" som finns. Sån är människan, men jag tror att vi, bara vi är medvetna om att hur vi fungerar, klarar av att vända våra negativa tankesätt till positiva bara vi orkar anstränga oss lite. Det är inte enkelt, men jag tror att vi blir bättre på det efterhand om vi övar.
Nästa gång jag bara ser en massa "borden" ska jag försöka ta mig i kragen och göra en positiv lista istället. Den här gången fungerade det bra så det är värt ett försök! Jag föreslår att du gör likadant! Vi har ingenting att förlora på att försöka!
Slut med filosoferingar för idag! Nu är det på riktigt dags för mig att gå och lägga mig!
God natt!:)
Och så regnade det lite...
Och visst var det fint väder då jag började arbeta kl. 8, men så hände något...
Molnen dök upp, det mörknade, människorna på torget började kasta oroliga blickar upp emot skyn och så plötsligt...
Dropp, dropp, dropp... Det regnar!
På torget var det fullt med både försäljare och kunder och man kunde se hur mångas ansikten började få ett besviket uttryck. Det var ju inte tänkt att det skulle börja regna just den här dagen då det är nån slags marknad!
Som tur var hade jag tak över huvudet, men många försäljare var inte alls beredda på något regn så de fick problem. Jag kunde inte annat än att tycka synd om dem där de stod och försökte skydda sina dyrbara vaser, koppar och fat mot regnet med sina alltför små paraplyn.
Trots att regnet i sig inte är så trevligt, kan jag inte låta bli att bli fascinerad av på vilket sätt det på nåt vis ändå gör så att människor börjar prata med varandra. När det börjar regna sitter alla på nåt vis i samma båt. Det drabbar ju trots allt alla. Alla försöker febrilt skydda sig med sina paraplyn och man utbyter lätt blickar med den man möter som visar att man förstår dens situation. Man ler mot varandra i samförstånd och kan med en vilt främmande människa uttrycka sin åsikt om vädret. Många söker skydd under något tak då det regnar som mest och ofta blir det trängsel under samma tak. Det leder till att man känner sig tvungen att utbyta några ord med den som man står närmast och trängs med. Först klagar man på vädret, sen kanske man jämför vem som är mest våt, vem som varit längst utanför huset, vem som ska vara länge än och till sist, om regnet inte ser ut att ge sig, hör man sig för hur grannen ska komma hem och om han har långt till bilen. Inte så djupa samtal, men jag tycker det är häftigt att regnet får oss att i alla fall tilltala en människa vi inte känner. Alltför ofta umgås vi bara med dem vi känner och lever i våra egna världar. Vet du att det finns många människor runt omkring dig som du inte känner men som är jätte trevliga?
Jag vet att det inte är så lätt att ta kontakt med nya människor, men av den orsaken är jag fascinerad av regn. Det hjälper om det regnar, lite konstigt nog...
Det finns säkert många liknande situationer som gör att människor vågar öppna upp sig lite, men det var just regnet som jag nu pga att det regnar kom att tänka på.
Nästa gång det regnar... Stå inte kvar i regnet! Sök skydd! Du anar inte vem du då kan möta...
Allt gott!
Min underbara dag
Den här dagen har varit underbar! På jobbet var det rätt roligt idag. Mina arbetsgivare var på väldigt bra humör idag och höll på och skämtade med mig hela dagen, vilket är rätt ovanligt. Det gjorde att även jag plötsligt blev på mycket bra humör. Sen träffade jag min blivande rumskompis och hon verkar riktigt trevlig! Vi bestämde oss för att börja söka lägenhet och vi hoppas att vi ska hitta någon som är bra.
Senare på arbetsdagen kom en av ledarna från rippilägret och hennes kompis och hälsade på en liten stund och det var jätte roligt att få prata lite med dem mellan alla Siikli-potatisar, jordgubbar och morötter. Jag blev jätteglad av bara det!Kom gärna fler gånger och hälsa på mig!
Ikväll ska jag på möhippe-planering, med människor som jag inte alls känner. Lite skrämmande, men de är säkert snälla för det. Har ingen aning om hur jag ska hitta dit fast det löser sig säkert.
Igår lyckades mina kompisar övertyga mig om att jag ska skaffa Facebook. Mycket skrämmande!! Jag måste vara rätt lätt att manipulera eller också ännu väldigt trött efter lägret, eftersom jag länge har sagt att jag inte ska skaffa Facebook. Förlåt alla mina vänner som inte har facebook, jag tror tyvärr att jag kommer att falla i fällan. Jag är ännu inte medlem men jag anar att jag kommer att bli det rätt snart. Handlar om timmar och minuter skulle jag tro... Gravallvarligt ämne det här...
Det finns mycket här i världen som man försöker motstå, men när vännerna "inleder en i frestelse" är det svårt att säga nej. Speciellt då det är vissa som en längre tid har försökt övertyga en. Nåja att bli medlem på Facebook är väl inte en av de allvarligaste sakerna man kan falla för skulle jag tro, men ändå...
Snart är det matdags så det får vara slut nu.
Eller som det heter på Pörkenäs:
HE E SLUT NU!!
Hej svejs!
HJÄLP! Jag är sällskapssjuk!
Jag har blivit så van att det ska finnas folk runtomkring mig hela tiden, så det känns så tomt när "bara" familjen finns nära. Ny influensa har kommit: SÄLLSKAPSSJUKA
Akta dig för den!!
Symptom:
1. Du tänker hela tiden tillbaka på ett eller flera tillfällen då du hade det roligt och bara njöt. Minnesbilderna upprepas ofta i ditt huvud.
2. Du har nyss varit omgiven av folk, men känner dig ändå ensam.
3. Du har svårt att koncentrera dig på det du gör. Minnesbilderna stör din koncentration.
4. Du vet inte vad du ska hitta på. Allt känns så segt på nåt vis.
5. Känslorna svallar. Ena stunden är du euforisk över minnena andra gånger är saknaden så stor efter sällskap att du nästan blir galen.
6. Om jag inte nämnt det klart nog: Du lider av stor ensamhet som egentligen bara finns i ditt inre.
7. Du tycker att du borde ta kontakt med de människor som finns i minnesbilderna och se till att ni träffas. (Trots att ni träffades igår och de flesta kommer att träffas imorgon.)
Känner du igen dig? Saknas några symptom? Fyll gärna i!!
Vad kan du göra för att bota sällskapssjukan?
Kanske ringa doktorn så att han kommer med pincetten? Nej, det funkar inte...
Fara till Korv-Görans och köpa korv? Nej, det lär heller inte hjälpa...
Kanske spela A - Ö eller Lika som bär? Kunde kanske funka om du hade spelen...
Lite sjömansbrottning kanske? Hmm, vem kan reglerna...?
Nej, det bästa är nog tid, trist nog. Du kan försöka att umgås med de människor som kopplas ihop med sjukan, men det finns en risk att det gör det bara värre. Men det absolut värt ett försök!
Sällskapssjuka är inte roligt, men samtidigt kan du inte låta bli att se det humoristiska i det. Det är av övergående natur, men i alla fall. På ett vis vill du bli fri från sjukan, men å andra sidan kan sällskapssjuken fungera som tröst också. Märklig influensa det här!!
Nu ska jag i alla fall försöka göra något vettigt av resten av den här dagen. Får se hur det går...
Auf Wiedersehen!! :)
Söndag och konfirmation
Jag har nog ännu inte riktigt klarat av att landa i den normala vardagen igen. På Pörkenäs var dagarna fulla av rutiner och saker som skulle göras, men här hemma finns det inte på samma sätt klara regler för hur en dag ska gå till. På ett vis är det skönt men jag märker att jag på nåt vis hela tiden väntar på att få göra något "viktigt" och något som verkligen "behövs". Jag och även alla andra tror jag mår bra av att känna sig behövda. Vi som var ledare på det här lägret är egentligen ganska olika, men vi kompletterade varandra bra. Vi var ett riktigt bra team tycker jag.
Men man kan inte hela tiden vara ledare på läger. I den vanliga vardagen fungerar det lite annorlunda. Min vardag kommer antagligen att förändras rätt mycket från hösten eftersom en ny skola väntar med nya utmaningar. Åtminstone tror jag som det känns nu att jag kommer att börja studera redan till hösten, men 100% säker är jag inte. Men hur som helst kommer jag och mina vänner att för åtminstone en tid bli tvungna att sprida på oss trots att det har känts så tryggt och bra här hemma. Sånt är livet! Men vi får lita på att Gud har en plan för det hela så allt blir nog säkert bra.
Imorgon börjar jag arbeta igen. Lite sådär halv roligt. Ena dagen trivs jag hur bra som helst men en annan dag tror jag att tiden har fastnat i något snår och helt enkelt inte kan gå vidare. Har ännu inte hittat orsaken till varför vissa dagar kan kännas så, kanske beror det på mitt eller kundernas humör för dagen? Vem vet?
Slut på funderingar för tillfället!
Ha det bra! :)
En ny bloggare här!
Flugor är besvärliga. De flyger och surrar och sitter mitt på datorskärmar som om de bodde där. Hjälper inte att jaga bort dem de återvänder hela tiden. Suck...
Fick nyss reda på att vi som var ledare på lägret ska träffas ikväll! Jätteroligt! Jag har redan hunnit börja sakna vår gemenskap! Det är otrolig hur nära varandra man kan komma varandra på en vecka. SKOJ SKOJ SKOJ JÄTTESKOJ !!!!!!
Nej nu lämnar jag min pinfärska blogg för idag!
Ha en riktigt skön kväll!
