snallisen

Det är rätt ironiskt att skolans datorsystem (eller vad det nu kallas) inte funkar då alla som har IT-tent imorgon ska läsa på tent via sidor som vi alltså inte kan komma åt pga att det där datasystemet som sagt inte funkar. Blir intressant att se hur det blir med vår tent imorgon då förutsättningarna har varit lika för alla: ingen har kunnat läsa. Vad gör läraren i denna situation? Ska vi skriva tenten? Ska den bedömas på vanligt sätt? Får vi lämna bort några uppgifter? Kommer vi alls att ha nån tent? Det ska bli roligt att se!

Otroligt nog känner jag mig ändå lugn trots att jag inte har kunnat förbereda mig så som jag normalt brukar. Antar att det beror på att alla står i samma skor. Fast en del hann kanske inte alls börja läsa. De tycker jag synd om!

Det blev en annorlunda dag, men en skön en. Var inte tänkt att bli en skön dag, men det är bara att tacka och ta emot!

Nu börjar det bli dags att sova skönhetssömn kan jag tycka... Hjäsp!!

God natt!!

Nu tycker jag verkligen att vi kan säga att det är höst. Löven på träden har vackra färger; gula, orangea, bruna och röda och dessutom en del löv som ännu är gröna. Det ser ut som den vackraste fruktsallad. Dessutom var det idag första gången som det fanns rimfrost på marken så det var lite kyligt att cykla iväg till skolan, men samtidigt väldigt vackert när det gnistrade om de små kristallerna. Nu har kvällarna börjat bli mörka, vilket på ett vis är skrämmande men å andra sidan rätt mysigt...

Allt det här händer i naturen, men vad händer med människan när det blir höst?

Alla känner vi lite av det här, fast på olika sätt. En del människor älskar hösten med alla färger, medan andra inte vet vad de ska ta sig till när de första löven blir lite gula. Jag ligger väl någonstans där mitt emellan.

För de som älskar hösten, går hösten ut på att vistas i naturen och uppleva den på olika vis. En del älskar att vandra, en del vill försöka fånga hösten på bild och en del njuter av att kura ihop sig i soffan med en kopp te, en bok, en filt och en levande brasa. Det finns all tid i världen. Visst låter det idylliskt? Skönt och mysigt...

Ungefär så här ser det ut för höstälskarna. Men sen fanns det ju de som inte direkt är så förtjusta i hösten. Dags att försöka måla upp deras bild.

Om du har svårt med hösten går tankarna lätt till att det är nu som det igen är dags att börja jobba. Det blir mörkt och det är skrämmande. Inuti människan uppstår kanske en lätt depression pga de tankar som människan bär på. Det blir jobbigt att stiga upp på morgonen och det känns som att det inte fanns något att göra. Förutom att arbeta då... Det går trögt och det är svårt att hitta något att fylla dagarna med. Ingen smickrande bild precis...

Det här är förstås inte hela sanningen, men jag upplever att det i alla fall är en bit av den. Rätta mig gärna om jag har fel!

Hösten är skön för den som älskar den och mindre skön för den som inte gör det. Jag undrar om det inte finns en mening till att vi tycker så olika om hösten? Jag menar, kanske är det tänkt så att de som älskar hösten och får en kick av den ska kunna hjälpa de som inte riktigt vet hur de ska orke med den.

När du är svag är jag stark. När jag är svag är du stark.

Tänk om vi kunde praktisera det här i verkligheten på ett bättre sätt. Då skulle det gå mycket enklare, tror du inte?

Om du är en höstälskare: njut, men dela med dig till de som inte tycker om hösten!
Om du är en som har svårt för hösten: gräv inte ner dig för djupt i dina tankar! Sök upp en höstälskare och låt denne visa dig det som den personen tycker är så underbart med hösten. Vet du? Jag tror det kan smitta av sig om du ger det en chans!

Ta hand om dig!:)