Och så regnade det lite...
När jag vaknade och tittade ut genom fönstret sken solen och jag trodde att det skulle bli en fin dag på torget. Om än lite trött masade jag mig upp ur sängen och började göra mig i ordning för att åka iväg.
Och visst var det fint väder då jag började arbeta kl. 8, men så hände något...
Molnen dök upp, det mörknade, människorna på torget började kasta oroliga blickar upp emot skyn och så plötsligt...
Dropp, dropp, dropp... Det regnar!
På torget var det fullt med både försäljare och kunder och man kunde se hur mångas ansikten började få ett besviket uttryck. Det var ju inte tänkt att det skulle börja regna just den här dagen då det är nån slags marknad!
Som tur var hade jag tak över huvudet, men många försäljare var inte alls beredda på något regn så de fick problem. Jag kunde inte annat än att tycka synd om dem där de stod och försökte skydda sina dyrbara vaser, koppar och fat mot regnet med sina alltför små paraplyn.
Trots att regnet i sig inte är så trevligt, kan jag inte låta bli att bli fascinerad av på vilket sätt det på nåt vis ändå gör så att människor börjar prata med varandra. När det börjar regna sitter alla på nåt vis i samma båt. Det drabbar ju trots allt alla. Alla försöker febrilt skydda sig med sina paraplyn och man utbyter lätt blickar med den man möter som visar att man förstår dens situation. Man ler mot varandra i samförstånd och kan med en vilt främmande människa uttrycka sin åsikt om vädret. Många söker skydd under något tak då det regnar som mest och ofta blir det trängsel under samma tak. Det leder till att man känner sig tvungen att utbyta några ord med den som man står närmast och trängs med. Först klagar man på vädret, sen kanske man jämför vem som är mest våt, vem som varit längst utanför huset, vem som ska vara länge än och till sist, om regnet inte ser ut att ge sig, hör man sig för hur grannen ska komma hem och om han har långt till bilen. Inte så djupa samtal, men jag tycker det är häftigt att regnet får oss att i alla fall tilltala en människa vi inte känner. Alltför ofta umgås vi bara med dem vi känner och lever i våra egna världar. Vet du att det finns många människor runt omkring dig som du inte känner men som är jätte trevliga?
Jag vet att det inte är så lätt att ta kontakt med nya människor, men av den orsaken är jag fascinerad av regn. Det hjälper om det regnar, lite konstigt nog...
Det finns säkert många liknande situationer som gör att människor vågar öppna upp sig lite, men det var just regnet som jag nu pga att det regnar kom att tänka på.
Nästa gång det regnar... Stå inte kvar i regnet! Sök skydd! Du anar inte vem du då kan möta...
Allt gott!
Och visst var det fint väder då jag började arbeta kl. 8, men så hände något...
Molnen dök upp, det mörknade, människorna på torget började kasta oroliga blickar upp emot skyn och så plötsligt...
Dropp, dropp, dropp... Det regnar!
På torget var det fullt med både försäljare och kunder och man kunde se hur mångas ansikten började få ett besviket uttryck. Det var ju inte tänkt att det skulle börja regna just den här dagen då det är nån slags marknad!
Som tur var hade jag tak över huvudet, men många försäljare var inte alls beredda på något regn så de fick problem. Jag kunde inte annat än att tycka synd om dem där de stod och försökte skydda sina dyrbara vaser, koppar och fat mot regnet med sina alltför små paraplyn.
Trots att regnet i sig inte är så trevligt, kan jag inte låta bli att bli fascinerad av på vilket sätt det på nåt vis ändå gör så att människor börjar prata med varandra. När det börjar regna sitter alla på nåt vis i samma båt. Det drabbar ju trots allt alla. Alla försöker febrilt skydda sig med sina paraplyn och man utbyter lätt blickar med den man möter som visar att man förstår dens situation. Man ler mot varandra i samförstånd och kan med en vilt främmande människa uttrycka sin åsikt om vädret. Många söker skydd under något tak då det regnar som mest och ofta blir det trängsel under samma tak. Det leder till att man känner sig tvungen att utbyta några ord med den som man står närmast och trängs med. Först klagar man på vädret, sen kanske man jämför vem som är mest våt, vem som varit längst utanför huset, vem som ska vara länge än och till sist, om regnet inte ser ut att ge sig, hör man sig för hur grannen ska komma hem och om han har långt till bilen. Inte så djupa samtal, men jag tycker det är häftigt att regnet får oss att i alla fall tilltala en människa vi inte känner. Alltför ofta umgås vi bara med dem vi känner och lever i våra egna världar. Vet du att det finns många människor runt omkring dig som du inte känner men som är jätte trevliga?
Jag vet att det inte är så lätt att ta kontakt med nya människor, men av den orsaken är jag fascinerad av regn. Det hjälper om det regnar, lite konstigt nog...
Det finns säkert många liknande situationer som gör att människor vågar öppna upp sig lite, men det var just regnet som jag nu pga att det regnar kom att tänka på.
Nästa gång det regnar... Stå inte kvar i regnet! Sök skydd! Du anar inte vem du då kan möta...
Allt gott!
Kommentarer
Postat av: Sandra
Jag har alltis trott att regn är bra för resten av omvärlden, regn skadar ingen!! :D
Trackback
