Söndag och konfirmation
Nu har våra konfirmander blivit konfirmerade. Egentligen gick det ganska bra för dem idag, i alla fall mycket bättre än då vi övade. Men då var de väldigt trötta så jag kan förstå att det inte lyckades så bra. Jag kommer att sakna våra konfirmander, vi levde trots allt en vecka tillsammans. Vi åt, skrattade, lekte, sjöng (ibland i alla fall), pratade och smågnabbades tillsammans och njöt av varandras sällskap. Visst fanns det jobbiga stunder också men de positiva överväger och det är de som lämnar i minnet till slut. Jag hoppas att våra konfirmander har fått lära sig något nyttigt och att de känner att de har blivit sedda. Lycka till i livet!!
Jag har nog ännu inte riktigt klarat av att landa i den normala vardagen igen. På Pörkenäs var dagarna fulla av rutiner och saker som skulle göras, men här hemma finns det inte på samma sätt klara regler för hur en dag ska gå till. På ett vis är det skönt men jag märker att jag på nåt vis hela tiden väntar på att få göra något "viktigt" och något som verkligen "behövs". Jag och även alla andra tror jag mår bra av att känna sig behövda. Vi som var ledare på det här lägret är egentligen ganska olika, men vi kompletterade varandra bra. Vi var ett riktigt bra team tycker jag.
Men man kan inte hela tiden vara ledare på läger. I den vanliga vardagen fungerar det lite annorlunda. Min vardag kommer antagligen att förändras rätt mycket från hösten eftersom en ny skola väntar med nya utmaningar. Åtminstone tror jag som det känns nu att jag kommer att börja studera redan till hösten, men 100% säker är jag inte. Men hur som helst kommer jag och mina vänner att för åtminstone en tid bli tvungna att sprida på oss trots att det har känts så tryggt och bra här hemma. Sånt är livet! Men vi får lita på att Gud har en plan för det hela så allt blir nog säkert bra.
Imorgon börjar jag arbeta igen. Lite sådär halv roligt. Ena dagen trivs jag hur bra som helst men en annan dag tror jag att tiden har fastnat i något snår och helt enkelt inte kan gå vidare. Har ännu inte hittat orsaken till varför vissa dagar kan kännas så, kanske beror det på mitt eller kundernas humör för dagen? Vem vet?
Slut på funderingar för tillfället!
Ha det bra! :)
Jag har nog ännu inte riktigt klarat av att landa i den normala vardagen igen. På Pörkenäs var dagarna fulla av rutiner och saker som skulle göras, men här hemma finns det inte på samma sätt klara regler för hur en dag ska gå till. På ett vis är det skönt men jag märker att jag på nåt vis hela tiden väntar på att få göra något "viktigt" och något som verkligen "behövs". Jag och även alla andra tror jag mår bra av att känna sig behövda. Vi som var ledare på det här lägret är egentligen ganska olika, men vi kompletterade varandra bra. Vi var ett riktigt bra team tycker jag.
Men man kan inte hela tiden vara ledare på läger. I den vanliga vardagen fungerar det lite annorlunda. Min vardag kommer antagligen att förändras rätt mycket från hösten eftersom en ny skola väntar med nya utmaningar. Åtminstone tror jag som det känns nu att jag kommer att börja studera redan till hösten, men 100% säker är jag inte. Men hur som helst kommer jag och mina vänner att för åtminstone en tid bli tvungna att sprida på oss trots att det har känts så tryggt och bra här hemma. Sånt är livet! Men vi får lita på att Gud har en plan för det hela så allt blir nog säkert bra.
Imorgon börjar jag arbeta igen. Lite sådär halv roligt. Ena dagen trivs jag hur bra som helst men en annan dag tror jag att tiden har fastnat i något snår och helt enkelt inte kan gå vidare. Har ännu inte hittat orsaken till varför vissa dagar kan kännas så, kanske beror det på mitt eller kundernas humör för dagen? Vem vet?
Slut på funderingar för tillfället!
Ha det bra! :)
Kommentarer
Trackback
