Och så regnade det lite...
Och visst var det fint väder då jag började arbeta kl. 8, men så hände något...
Molnen dök upp, det mörknade, människorna på torget började kasta oroliga blickar upp emot skyn och så plötsligt...
Dropp, dropp, dropp... Det regnar!
På torget var det fullt med både försäljare och kunder och man kunde se hur mångas ansikten började få ett besviket uttryck. Det var ju inte tänkt att det skulle börja regna just den här dagen då det är nån slags marknad!
Som tur var hade jag tak över huvudet, men många försäljare var inte alls beredda på något regn så de fick problem. Jag kunde inte annat än att tycka synd om dem där de stod och försökte skydda sina dyrbara vaser, koppar och fat mot regnet med sina alltför små paraplyn.
Trots att regnet i sig inte är så trevligt, kan jag inte låta bli att bli fascinerad av på vilket sätt det på nåt vis ändå gör så att människor börjar prata med varandra. När det börjar regna sitter alla på nåt vis i samma båt. Det drabbar ju trots allt alla. Alla försöker febrilt skydda sig med sina paraplyn och man utbyter lätt blickar med den man möter som visar att man förstår dens situation. Man ler mot varandra i samförstånd och kan med en vilt främmande människa uttrycka sin åsikt om vädret. Många söker skydd under något tak då det regnar som mest och ofta blir det trängsel under samma tak. Det leder till att man känner sig tvungen att utbyta några ord med den som man står närmast och trängs med. Först klagar man på vädret, sen kanske man jämför vem som är mest våt, vem som varit längst utanför huset, vem som ska vara länge än och till sist, om regnet inte ser ut att ge sig, hör man sig för hur grannen ska komma hem och om han har långt till bilen. Inte så djupa samtal, men jag tycker det är häftigt att regnet får oss att i alla fall tilltala en människa vi inte känner. Alltför ofta umgås vi bara med dem vi känner och lever i våra egna världar. Vet du att det finns många människor runt omkring dig som du inte känner men som är jätte trevliga?
Jag vet att det inte är så lätt att ta kontakt med nya människor, men av den orsaken är jag fascinerad av regn. Det hjälper om det regnar, lite konstigt nog...
Det finns säkert många liknande situationer som gör att människor vågar öppna upp sig lite, men det var just regnet som jag nu pga att det regnar kom att tänka på.
Nästa gång det regnar... Stå inte kvar i regnet! Sök skydd! Du anar inte vem du då kan möta...
Allt gott!
Min underbara dag
Den här dagen har varit underbar! På jobbet var det rätt roligt idag. Mina arbetsgivare var på väldigt bra humör idag och höll på och skämtade med mig hela dagen, vilket är rätt ovanligt. Det gjorde att även jag plötsligt blev på mycket bra humör. Sen träffade jag min blivande rumskompis och hon verkar riktigt trevlig! Vi bestämde oss för att börja söka lägenhet och vi hoppas att vi ska hitta någon som är bra.
Senare på arbetsdagen kom en av ledarna från rippilägret och hennes kompis och hälsade på en liten stund och det var jätte roligt att få prata lite med dem mellan alla Siikli-potatisar, jordgubbar och morötter. Jag blev jätteglad av bara det!Kom gärna fler gånger och hälsa på mig!
Ikväll ska jag på möhippe-planering, med människor som jag inte alls känner. Lite skrämmande, men de är säkert snälla för det. Har ingen aning om hur jag ska hitta dit fast det löser sig säkert.
Igår lyckades mina kompisar övertyga mig om att jag ska skaffa Facebook. Mycket skrämmande!! Jag måste vara rätt lätt att manipulera eller också ännu väldigt trött efter lägret, eftersom jag länge har sagt att jag inte ska skaffa Facebook. Förlåt alla mina vänner som inte har facebook, jag tror tyvärr att jag kommer att falla i fällan. Jag är ännu inte medlem men jag anar att jag kommer att bli det rätt snart. Handlar om timmar och minuter skulle jag tro... Gravallvarligt ämne det här...
Det finns mycket här i världen som man försöker motstå, men när vännerna "inleder en i frestelse" är det svårt att säga nej. Speciellt då det är vissa som en längre tid har försökt övertyga en. Nåja att bli medlem på Facebook är väl inte en av de allvarligaste sakerna man kan falla för skulle jag tro, men ändå...
Snart är det matdags så det får vara slut nu.
Eller som det heter på Pörkenäs:
HE E SLUT NU!!
Hej svejs!
HJÄLP! Jag är sällskapssjuk!
Jag har blivit så van att det ska finnas folk runtomkring mig hela tiden, så det känns så tomt när "bara" familjen finns nära. Ny influensa har kommit: SÄLLSKAPSSJUKA
Akta dig för den!!
Symptom:
1. Du tänker hela tiden tillbaka på ett eller flera tillfällen då du hade det roligt och bara njöt. Minnesbilderna upprepas ofta i ditt huvud.
2. Du har nyss varit omgiven av folk, men känner dig ändå ensam.
3. Du har svårt att koncentrera dig på det du gör. Minnesbilderna stör din koncentration.
4. Du vet inte vad du ska hitta på. Allt känns så segt på nåt vis.
5. Känslorna svallar. Ena stunden är du euforisk över minnena andra gånger är saknaden så stor efter sällskap att du nästan blir galen.
6. Om jag inte nämnt det klart nog: Du lider av stor ensamhet som egentligen bara finns i ditt inre.
7. Du tycker att du borde ta kontakt med de människor som finns i minnesbilderna och se till att ni träffas. (Trots att ni träffades igår och de flesta kommer att träffas imorgon.)
Känner du igen dig? Saknas några symptom? Fyll gärna i!!
Vad kan du göra för att bota sällskapssjukan?
Kanske ringa doktorn så att han kommer med pincetten? Nej, det funkar inte...
Fara till Korv-Görans och köpa korv? Nej, det lär heller inte hjälpa...
Kanske spela A - Ö eller Lika som bär? Kunde kanske funka om du hade spelen...
Lite sjömansbrottning kanske? Hmm, vem kan reglerna...?
Nej, det bästa är nog tid, trist nog. Du kan försöka att umgås med de människor som kopplas ihop med sjukan, men det finns en risk att det gör det bara värre. Men det absolut värt ett försök!
Sällskapssjuka är inte roligt, men samtidigt kan du inte låta bli att se det humoristiska i det. Det är av övergående natur, men i alla fall. På ett vis vill du bli fri från sjukan, men å andra sidan kan sällskapssjuken fungera som tröst också. Märklig influensa det här!!
Nu ska jag i alla fall försöka göra något vettigt av resten av den här dagen. Får se hur det går...
Auf Wiedersehen!! :)
Söndag och konfirmation
Jag har nog ännu inte riktigt klarat av att landa i den normala vardagen igen. På Pörkenäs var dagarna fulla av rutiner och saker som skulle göras, men här hemma finns det inte på samma sätt klara regler för hur en dag ska gå till. På ett vis är det skönt men jag märker att jag på nåt vis hela tiden väntar på att få göra något "viktigt" och något som verkligen "behövs". Jag och även alla andra tror jag mår bra av att känna sig behövda. Vi som var ledare på det här lägret är egentligen ganska olika, men vi kompletterade varandra bra. Vi var ett riktigt bra team tycker jag.
Men man kan inte hela tiden vara ledare på läger. I den vanliga vardagen fungerar det lite annorlunda. Min vardag kommer antagligen att förändras rätt mycket från hösten eftersom en ny skola väntar med nya utmaningar. Åtminstone tror jag som det känns nu att jag kommer att börja studera redan till hösten, men 100% säker är jag inte. Men hur som helst kommer jag och mina vänner att för åtminstone en tid bli tvungna att sprida på oss trots att det har känts så tryggt och bra här hemma. Sånt är livet! Men vi får lita på att Gud har en plan för det hela så allt blir nog säkert bra.
Imorgon börjar jag arbeta igen. Lite sådär halv roligt. Ena dagen trivs jag hur bra som helst men en annan dag tror jag att tiden har fastnat i något snår och helt enkelt inte kan gå vidare. Har ännu inte hittat orsaken till varför vissa dagar kan kännas så, kanske beror det på mitt eller kundernas humör för dagen? Vem vet?
Slut på funderingar för tillfället!
Ha det bra! :)
En ny bloggare här!
Flugor är besvärliga. De flyger och surrar och sitter mitt på datorskärmar som om de bodde där. Hjälper inte att jaga bort dem de återvänder hela tiden. Suck...
Fick nyss reda på att vi som var ledare på lägret ska träffas ikväll! Jätteroligt! Jag har redan hunnit börja sakna vår gemenskap! Det är otrolig hur nära varandra man kan komma varandra på en vecka. SKOJ SKOJ SKOJ JÄTTESKOJ !!!!!!
Nej nu lämnar jag min pinfärska blogg för idag!
Ha en riktigt skön kväll!
